En finlandssvensk identiet

Tänk dig att inte få hjälp på ditt mordesmål. Att dagligen måsta svänga om till ett annat språk. Folk tittar snett på dig på gatan för att du pratar svenska. Utbud bland tidningar och böcker är begränsat. Kan du inte anväda det andra språket får du inget arbete.

Så upplver många det att vara finlandssvensk. Jag är en av dem. I mer en 17 år bodde jag i en stad där svenskan var majoritetsspråk. Har läst finska sedan 3 klass, totalt ca 10 år. Men tyvärr är det ett svårt språk med mycket kompliserad gramatik.

Men i samband med att jag flyttade till min nuvarande bostadsort Vasa, där svenskan visserligen är mycket utbrädd, men finskan är i majoritetsspråk, inte förens då lärde jag mig. Idag pratar jag nästan obehindrat finska, efter två års hårt arbete. Visserligen inte perfekt, men jag pratar i alla fall. Svänger om på några sekunder om så behövs.

Svenska är ett av Finlands två officiella språk som pratas av ca 300 000 tusen personer. De flesta bor längs kusten, bla i österbotten och kring åbo/helsingfors. Den strörsta gruppen bor på åland.

I terorin har vi rätt att få all service på svenska, men det är inte alltid så att de går att genomföra, många tröttnar och svänger om till finska för att det skall gå snabbare.

Det finns rätt många finlandismer, dvs ord som har "förvandlats" från finska till svenska (roskis=skräpkorg, lippis=skärmmössa osv)

Tidigare var det obligatoriskt att skriva det andra inhemska i studentskrivningarna, med sedan några år tillbaka är det ett valbart ämne. Tyvärr syns effekterna redan, många ungdomar, speciellt vid ryska gränsens väljer bort det helt. Många av dem kommer heller aldrig att komma i kontakt med svenska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0