Ett liv i smärta

Föröker leva ett vanligt liv. Skratta och vara glad. Oftast går de bra, men sen kommer de jobbiga perioderna.  Då man ej vet vart man skall ta vägen.  Det tar ont att stå, att sitta. Svårt att ligga bekvämt.

26 år, men känner mig som 50. Värk i fötter, knän, höfter, rygg, axlar, armbågar, handleder, fingrar, nacken. Sällan allt på en gång, men ofta några grupper åt gången.  Ständigt vara trött.  Läkarna misstänker eds, men har ej ännu någon diagnos. Finns inget bot, bara att leva med

Var idag ute till flygfältet, stod upp i 2 h, de gav genast tillbaka, nu vill ej höfterna vara med mera.  Förra årets minisemester, 4h i tåg och 2 h i flyg.  Obekväma sängar och mycket promenader på stan. Gick åt ett paket värktabletter på 3 dagar.

Är detta ett värdigt liv? Egentligen bör jag ju inte gnälla, finns ju många som har de värre. Tyvärr är jag en sådan som biter ihop, trots smärta. Vore kanske smartare att låta bli, att erkänna att nu går de ej mera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0